Hon lever i en permanent soluppgång

som sprider oförstörd längtan till varje dag

När färgerna lagts färdigt framåt kvällen

och skuggor har sorterats, kan hon klä sig

för att äntligen gå hemifrån

Hon andas kväve i hans magiska månskenssång

som svävar över klipporna hon dansar på

Då silvertärnor dykt och lämnat sista hällen

får solens strålar kravla sig upp på stranden

och ett galet skratt hörs i ögonvrån

Hon springer hemåt som en hare med tigersprång

men missar ändå frukost med systern och sin son

Snart försvinner de ut, till lärarlösa skolsalar

och hennes målningar stirrar övergivna

genom junis strimmor, mot ett lätt tordönsdån

Hon tar motorcykeln med någons blomsterfång

mitt i drömmen där hon nästan är död

Man ser tomten skrinna hem längs små snorhala

insjövikar sakta, i julis heta snö

Staden ger kärlek som sommarlån