Har-unge bortkommen?
Men nej då!

Sittandes mitt på den
lilla åkertegen tuggande

stillsamt med lite viftande
öron på klöverblom

Med rävhona kikande på
från
andra sidan skogsbrynet

Fylld i magen av överkörd
vildsvin-galt från järnvägs
-spåret ovanför den vita villan
Villfarelsen med gröna knutar

Bara tillfälligt vilande sig på
väg
mot väntande ungar i lyan

I en stund av fridfull
pingstdags-kvällning

Utan att känna sig jagad.

Bara harmonisk vila där
solen
lyser rofyllt med sitt sken

till alla och en var varelser.

Utan att göra skillnad, en
liten stund av evighet

Mellan liv och död.