Jag vill berätta om Depeche Mode, men det är svårt eftersom berättelsen kan bli utdragen. Det handlar om ett kärlekskontrakt jag skrev under tonåren. År har kommit och gått sedan första gången jag hörde Strangelove på vinylskiva och började klä mig svart.

Du klädde också bra i svart. Kanske var det 80-tal eller tidigt 90-tal. Jag minns aldrig säkert vilka nätter vi promenerade nedanför stjärnorna, vilka nätter vi drack rödvin och låg med varandra som änglar när morgontrafiken började utanför fönstret.

Jag reser längs järnväg. Det är 2023 och mycket har förändrats, men Depeche Mode finns kvar och mitt tonårskontrakt. Det finns ingen paragraf i avtalet som säger att det kan brytas. Du och jag var inte lika smarta när historien om oss skrevs i ditt läppstift.

Ljuset dämpas. Himlen blir aldrig vackrare än när händer sträcks mot taket som om de når solen ändå. Kanske är du där i ögonblicket. Det vore som att få ett fotograferat vykort. Jag väntar på Dressed In Black, men jag vet att den inte kommer spelas ikväll.



________