Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Solstrale… Om att mötas på halva vägen…


mellenamäskligt om kärlekens vägar


mitt jag flyr en bit

in i ditt jag 

 

promenaden vi tog flödade av ord formade till vackra sentenser... ord som letade sig in i dig och in i mig... ord vi aldrig sammansvurit någonsin förut... vandrande smekte vi varandras öron med berättelser från en avlägsen tid i våra liv... du sa mig att jag inte behövde be om ursäkt för någonting... mitt jag flydde en bit in i ditt likt en skadad fågel... du stod stilla betraktande mig på en bänk som jag slagit mig till ro på... körsbärsblomstren föll till en vit slöja ned i mitt hår... vattnet gnistrade till glittrande när brisen smekte den spegelblanka ytan... 

du närmade dig mig bakom dolda förväntningar... ögonen slöts av dina darrande ögonlock... jag höll emot dig och släppte inte fram dina kyssars lek i din fantasi... där och då for det isande vindar mot marken och snön föll ymnig trots att det var mitten av maj... du öppnade förvånat dina sorgsna medlidsamma ögon... du sade förlåt för något inget förlåt krävde... 

stigen smalnade av innan bergets fot... vi undrade båda varför denna stig saktade in så näpet... då stod vi upp till knäna i brännässlor men kände inte hur det sved... vi insåg hastigt att vi båda drillats till att utså och att inte ta oss i skydd... där och då kunde vi ana med varandras hjälp att vi måste ta oss i säkerhet... men något inprogrammerat förhindrade oss att ta den andres utsträckta hand... där föll vi ned i smärtans hav utan att blinka och blev ett med de smärtor vi bar...

vi drogs åt varsitt håll i tron att vi inte var bra för varandra... stigen delade sig och vi vek av åt varsitt håll... du vände dig om samtidigt som jag men blygseln förhindrade oss att möta varandras blickar... invanda vid att släppa taget om det som var för oss vände vi aldrig tillbaka... i en värld fylld av föreställningar om hur det skulle vara som lagts på oss flöt vi bort ifrån moderskeppet... som ett vackert skepp med full last av skatter förliste vi på öppet hav...

 




Prosa (Kortnovell) av Solstrale VIP
Läst 117 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2023-06-02 12:04



Bookmark and Share


  Anya VIP
En mycket vacker text om tvåsamhet som förliste på öppet hav.
2023-06-08

  Lasseman VIP
Bara så innerligt vackert på nått som inte fullföljdes men minnen och tankar lever kvar i själens bibliotek förstår jag
2023-06-03

  Blomma-Stjärna VIP
äkta och gripande och sorgligt som livet är ibland för att vi bär på sår som gör oss blinda för att glädjen befinner sig inom räckhåll -
2023-06-02

    Lena Söderkvist VIP
Vackra metaforer om relationens svåra balansgång.
2023-06-02

  Marita Ohlquist VIP
Berörande och vemodigt om en relation som inte blev fullbordad.
2023-06-02

  Maria Sundelin VIP
Tillsammans är bra när man hittar rätt personer
2023-06-02

    Max Poisé
Fin ton I denna. Det är sånt som jag går igång på!
2023-06-02
  > Nästa text
< Föregående

Solstrale
Solstrale VIP