Dikt av Julia Engström.

Jag är en drömmare, jag vill inte vara fastkedjad i vardagens måsten. Samtidigt kan jag tycka att det avkopplande att jobba med händerna o inte tänka.

Men, det måste finnas utrymme för att sväva iväg och göra planer för framtiden.

Praktiska göromål är skönt för hjärnan men ibland känns som att själen långsamt förtvinar om jag inte får utrymme att flyga bland molnen.

Jag har aldrig gillat uttrycket ”fötterna på jorden” för både mina fötter och hela jag är uppe i det blå.