Dikt av Julia Engström.

Morgondaggen glimmar och hela luften fylls av ren nyfikenhet inför dagen som snart gör entré.

Ljuset är påväg, de första solstrålarna smeker kullen vid krönet.

Inuti mig gryr värmen, den växer och fyller mitt inre med tankar mjuka som siden.

I den nya färska dagen av idag hopar sig möjligheterna, precis som våriga blomknoppar kan de slå ut till vackra röda rosor eller vissna ihop och dö.

Det är oförutsägbart hur dagen kommer te sig, men det finns en sann skönhet i förväntans skimrande önskan.