Livet är drömskt omkring mig,
väldigt eftertänksamt;
stora rum och salar
långt ut
åt alla håll,
utgångna,
tomma
så när som på minnen
av tavlor,
möbler,
och längst ut
i de mest avlägsna rummen;
namn på folk
som slutat;
namn som är fria,
obokade,
och prasslar över golven
i korsdragen,
Bob Dylan i motljus
vid en skrivmaskin,
ryktet svept
i långa dagar;
poesipengarna bullrande
i tysta omslagspapper,
universum utspritt;
inte ens kroppen är samtidig,
förvånad
över det dagligas föregivna närheter
som öppnar avgrunder,
medan avstånden låtsas
hålla allt isär

Kvällarna
är iallafall något att krypa ner i
och glömma