S
Sommaren hade just tagit några stapplande första steg och det var en dag i juni. Solen sken ofta och värmde dagens luft het. Men morgonens luft var ännu sval och temperaturen var även sval om aftonen. Först kring slutet av juni brukade det bli en mera jämn värme. Fast midsommar kunde kännas lovande gick det inte att räkna med dessa dagar som just regnfria. Icke heller storm skulle alla dagar framgent kunna sägas vara befriade från storm och allmänt elände. Det var dagar som i ett pussel, där bitarna bestod såväl av platser som väder och tider som låg framför den som så skulle kunna uppleva och omfamna dem.

H
Hade bara Sonja kunnat som befria sig från känslor av ensamhet och grubbel, hade allting kunnat bli så annorlunda. Hon hade kommit att först sakna den ena och sedan även någon annan. Det var som om hon inte skulle kunna hålla kvar den hon hade sådana känslor för. Det var som att ju mera hon sökt hålla av och kvar någon i sitt liv, dess mera kom andra att söka sig nya vägar. Ändå var det samtidigt så att när hon ville ge någon utrymme och frihet, även detta kom någon att vilja lämna henne åt sitt möjliga öde. Det var som en sådan där förbannelse hon läst om i någon bok. Som om en önskan bara skulle kunna uppfyllas då hon själv sökte sig in i något eget äventyr. Det var som att hon kunde bli åtrådd av någon hon själv inte kände sig knuten till.

A
Adrian gick ned mot båten som låg och guppade i vassen. Han kom fram till en brygga vid vilken några ekor låg förtöjda. En täckt båt låg litet som för sig själv och fernissa fick träet i den att glänsa i skenet från en uppgående morgonsolen. Han hade varit nere i sitt flytetyg och stuvat den med vad han nog kunde behöva. Ingen annan än han själv tycktes ha varit där och han klättrade ombord tillsammans med några väskor och säckar. Så inspekterade han sina ägodelar ombord och verkade försöka minnas om han hade fått med allt som skulle kunna komma till användning. Så lossade han repen och slängde ombord dem, så båten kunde lämna bryggan. Han funderade på om han skulle använda sig av motorn hela vägen ut mot havet, eller om stillheten skulle ge sig så han skulle kunna sätta segel.

G
Gatan låg tom när Erika flyttade undan gardinen från fönstret och tittade ut genom glaset i det ännu stängda fönstret. Hon väntade inte precis besök men det gick aldrig att så noga veta. Om någon synts till därute så var det troligen ingen hon kunde förvänta sig se bekant ut . Hon hade lämnats ensam sedan några månader, som vind för våg skulle hon kanske ha sett på det hela. Hon ville inte genast komma att ersätta sin hund med ett annat djur. Skålarna i köket hade hon plockat undan redan den sista dagen. Hunden hade hon tagit till en vän som var nästan utbildad veterinär och mannen hade givit hennes lilla vän en chans att bara få somna in. Hon tyckte att det var orättvist att människor skulle kunna få lida tills de självdog, medan lidande djur kunde få en spruta bara och få somna in.

G
Göran stod i en park och väntade på återkomsten av sin bror Klas. De hade kommit överens om att träffas i en stad där de bara kände varandra och dit inte varken Erland eller Karla kunde väntas 'dyka upp som gubben ur lådan'. Göran skulle ha något att dricka och Klas å sin sida skulle skaffa åt dem båda någonting att äta. Göran hade fått för sig att bli nyfiken på vad några barn hade fått för sig att syssla med. De hade samlat i en ojämn cirkel kring något på en plats där det vintertid kunde gå att försöka stå på ett par skridskor. Göran märkte på dem att någonting särskilt utspelade sig i den där cirkeln. Han hade redan glömt såväl tid som rum och kände på sig att han ville veta varför de var så tysta. Barn brukade vanligen ge ljud ifrån sig och vara mycket känslosamma av sig. Men just här och nu, utan några mera vuxna omkring sig, betedde de sig som fascinerade statyer, som om de frusit i tiden. Sådär som han sett på film att människor fåtts att fastna i någons magiska kraft.

I
Ingalill vände på sig i sömnen, verka som spänna sig, dröja en kort stund och så släppa väder så det luktade sopor i den stilla stående luften i salen. Hon låg i en sal för åtta gravida kvinnor som kunde 'föda när som helst nu'. Hon hade somnat kvällen innan efter att ha satt i sig översta lagret av praliner i choklad, en man haft med sig till henne, jämte en kvast torkade blommor. I sig luktfria och som ej behövde vatten eller omvårdnad. De hade placerats i en sådan där blank och smal vas alldeles som bredvid. Hon hade sin säng närmast fönstret och låg vänd på sida. Så då hon släppte sig i sömnen lät det som ett utdraget startskott eller en fanfar från ett litet horn till trumpet. 'När som helst nu' hade varit redan för en trettio timmar sedan. På den tiden när händelserna utspelade sig var i historien inte alls länge sedan, bara en hundra år sedan eller så. Hon skulle föda sitt första barn och sedan nio barn till innan hon gick bort i sömnen under en resa till sjöss då fartyget torpederats och sjunkit strax utanför en ö i närheten av Haiti. Men det var ju också en som helt annan hitsoria.

E
En någon säger sig vilja tycka du är så läcker att den människan vill som äta dig, stjäla bitar av dig, äta och förtära dig likt en bakelse. Ty frestelsen är stor att få äga dig och göra litet som den vill. Likt en far eller mor vill kunna sluta till sig ett barn och känna all denna tacksamhet över att barn bara som är och finns till. Som att älska någon 'förbehållslöst' och direkt, utan att kunna rå för i sig själv sådana tankar och känslor som 'bara finns där', i en sorts tacksamhet utan gräns. Känslan såväl som tycket är och känns som tidlöst trots att mest en begränsad tid äga sådana känslor en utmätt tid. Som om ens kärlek till någon enda skulle kunna få vara oändlig och samtidigt upplevelsen av alla stunder som ett halsband av utsökta pärlor vilka skulle såväl ligga där i en låda vars insida vore iklädd sammet. Som en trädgård med de mest intagande av blommor, av frukt dignande träd. Likt musik som fås att sväva, likt själen vill kunna sväva och där havets vågor skall som solbeljutna slå mot någon oändligt långt strand. Som det mest vackra du kan tänka dig av upplevelser och känslor i ditt eget liv.


o