Jag står under vårgröna träd och syrenens första blommor täcker busken där solen kommit åt.
Fastän vårsolen nyss har värmt mig får den kalla blåsten mig att tänka på hösten kommande kyla.
Jag drar min jacka närmare och försöker övertyga mig om att det är sommar nu.
Pollenet täcker varje yta jag ser, som att naturens kock har spridit sitt gula mjöl över hela sitt bakbord.
En nyvaken geting flyger förbi, troligen lika årstids förvirrad som mig.
Blickande mot himlen avslöjas de förrädiska moln som stulit min värme.
Lämnat mig här, omfamnande mig själv i en sommarjacka.
Huttrande som om det vore höstens första bett.
Men så är det väl, sommarens intåg är knappast en rak väg till värme.
Den gör lite avstick ibland och gör som den vill och plötsligt snöar det på midsommar.
Men får vara nöjd med dom dagar där man kan bara sitta still och njuta av värme, sol och sommarens nöjen.