Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

alltid i en trenchcoat


jag vill regissera mig själv
producera mitt liv
för den andra akten belägrar

gå tillbaka och zooma ut
från pormasknäsan och blötögat
och det ljuva i det bitterljuva

jag kanske borde bli statist
och ge rollen som mig till någon annan
som bättre klarar strålkastarljuset

ersätta dag mot natt
då mot nu
och färg mot svartvitt

sårbarheten som följer
gör det är lättare att vara statist
när andra aktens problem kräver

jag skulle placera mig själv
under gatlyktan i bakgrunden
i en trenchcoat

jag skulle tända en cigarett med en tändsticka
alltid en tändsticka
och utståla allt det min leading lady borde göra

jag skulle stråla starkare än det starkaste strålkastarljuset
blända omgivningen och ge henne allt
släcka nattens mörker med mitt sken
förmultna ljuset med min sotrök på dagen
ge henne tid att tänka tid att tänka tid att lyssna tid att leta tid att leva

men på samma sätt som punken
alltid var en självuppfyllande domedagsprofetia
kommer jag aldrig hamna där

jag skulle inte kunnat hantera känslan
det jag tog över skulle snabbt bli vulgärt
och tappa allt det naturliga




jag blivit överväldigad över att ha
i en trenchcoat




Fri vers av barr
Läst 281 gånger
Publicerad 2006-10-17 11:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

barr