Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Försvåra fosterlandet!


Varje morgon
är ett stumt språkrör;
tystnaden ekande genom kroppsbyggnaden

Dags dato darrar
i den brutala bristen på förväntningar

Dagsljuset talar
till ett stängt huvud

Bob Dylan sitter
på år 82:s plats och upprepar
hur rädd han blir
vid tanken på hur fint livet kan vara

Förmiddagen tatuerar horder
av vita ansikten
med åminnelser

En trött åldring döljer alkoholismen
under diskbänken

Landets svarsförmåga tappar talförmågan
i ett av stormaktstidens slag

Kungliga Operans övningskör
i en Liebherr T-284:
”Försvåra fosterlandet!”

Vi jobbar kroppsförebyggande,
ser oss i Månen efter
och före,
men alla mina vandringar
har gjort mig stegvis

Vi tänker oss för
och emot

Lagd kropp ligger

En vilseflugen geting
åker reklamblad
från källartrappskylan
ut i trettonde junis grönskehetta

Migränen spegelvänder mig,
ropar oväntat:
”Rumsrent är en anglifiering av hyresrum!”

Nuet tippar över,
men hamnar alltid i sig självt

Gotland träs upp
på färjelinjerna,
armeras
och utsmyckas med artilleri

Sperman väller
genom Visbys gränder
när Jehova provar på

Sirkka som var så vacker
har blivit ett spökligg,
så jag runkar mig tillträde
till gamla minnesbilder
från Orioninkatu,
fulla med smackande tillfredsställelse

Ingmari ville bli baktagen,
och blev,
tjöt i kudden,
röck i orgasmspasmerna
men spelar nu sitt ylande spasmodikon
i Ferkens gränd,
bortglömd djupt i tidsåldrarna

Berit bjuder till med alla sina arton år
i Finlandsfärjans trånga trånande,
skriker i hytten
i den kvava kättjans kvävning förbi Suomenlinna
så det uppfattas från akter till för:
”Knulla mig mer än Per Stenbäck!”;
ett särdeles uppdrag

Att stånga långa sjaviga horkullan Anita
stående
är som att ge sig på en gänglig asp
i kvällsljus;
en träig arborism,
snabbt expedierad

Annsi, å andra sidan, brekar på befallning
i Sollentuna,
och offentliggör sin halkiga studsmutta,
naveln till brädden fylld med svett
och vällust;
rörelsebehovet enormt
i betäckningsfrossan,
men döden bär inga skyddskläder;
går barfota i blod

Frågan är äntligen fri;
passar på att slinka ut
i den järnverksvilda varseblivningen,
men den som måste ställa frågan
kommer aldrig att förstå svaret

Resten ger sig självt
åt den som så önskar





Fri vers (Fri form) av Ingvar Loco Nordin VIP
Läst 57 gånger
Publicerad 2023-06-14 11:50



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ingvar Loco Nordin
Ingvar Loco Nordin VIP