Dikt av Julia Engström.

Dina leende ögon är det enda jag ser.
Jag andas in dig och det du ger.

Jag lättar snart, mitt ankare är lossat nu.
Ska vi flyga tillsammans bland rosa tussmoln? säger du.

Så nu svävar vi bland rymdmoln och jag fyller mig med din blick.
Jag brukar sällan tillåta mig att drunkna i någons pupill men det är oundgängligt i mitt skick.

Jag har fallit och fångats upp, ramlat in i rödskimrande dimma.
Det känns vackert, som något jag aldrig tidigare ens vågat förnimma.