Runt, runt
i lövad gång
jagas jag
mot solståndet,
upp mot toppen,
upp när vågen rullar,
varje år
vill den knäcka mig,
släcka mig
jag börjar längta
efter spikklubba
och bolmört,
rit och ritual,
hej hej till animismen
till allt som måste levas
inte förstås,
hjälp mig svettas
följa hjärtans puls,
päls och dån
från himlar
gräsets strån,
fram till gläntan
där världen öppnas
rid på vågen dit,
den vill inte dränka,
bara bära dig till ytan
så andas djupt
när hinnan är som tunnast
är misstag dyra
men ingen, ingen
kommer någonsin
att hitta dig
i saligheten