Semestern har just kommit till byn, vilket innebär att de bofasta börjar bege sig åt skilda håll. Fiske och bärplockning driver dem till de få oupptäckta fläckar som återstår. Har invånarna tur slipper de möta några utlockade turister. Jarmo Gärs släntrar ned från klubbstugans trasiga terrass och vadar rakt ut i fältet av spruckna midsommarblomster. Kvar sitter Karolina Karp och kuperar kortleken elva varv extra - alltid bra att ha en knekt i reserv.

Det mesta är redan torrare än i Helsingefyr, så Jarmo tar ett par smygsupar, och gör sig redo att få upp spinnspöet. Varken frugan eller flugan vill följa med linan ned i vattnet - håller på att trassla in sig i närmsta björk. Burken sprider allsånger ända hit från klubbstugan, som Ragnar Harr lät bygga 1973. Gärs tycker sig höra hur det plingar i smartphonen, som glider ur hans manliga grepp och går förlorad mitt i naturen.

Förr om åren svetsades man samman särskilt tätt under semestern. Då hjälptes små lag åt att söka, även att äta. Inte sällan gick man ihop tre och tre, i officiella trios som tävlade mot andra trios. Ibland blev det hallon stora som volleybollar, ibland mer kompakta hjortron av guld. Vem som bar hinken över tuvorna kunde visa sig lika livsavgörande som vem som fäste betet på kroken. Dock alla inblandade spelade roll, drog strå till stack. Nuförtiden får många stövla omkring helt isolerade. Alternativt står man och stampar i någon anonym flock, ett drygt tjog i taget.

Varje hjärta lämnar stora hål efter sig, i både gatorna och husen. Små hål uppstår i skogen såväl som i älven. Arvid Id som ännu är smidig med tiden framför sig, har farit ända ned till Ume metropol för att delta i cykellopp och dylikt under SM-veckan. Visserligen torde Id ha fullt upp hemmavid, med att stödja sin son Örjan Smörbult som strax övergår från trehjuling till tvåhjuling. Nåväl, grabben verkar tycka bäst om att heja på fadern genom deras antika televisionsskärm.

Medan mamma L.Lax hinner återknyta telefontråden till väninnan från västkusten, den empatiska och sammanstrålande Marianne Makrill, som förmår råda bot på ens ambivalens. Dennes syster Susanna Stensnultra har simmat söderut trots den varma säsongen - så Makrill får mer marginal än vanligt att snacka under, med Lax om allt möjligt mellan himlar och havsvikar mot en het horisont.