Del 1 av 2.



- Du var med.
- Nej. Inte vad jag minns.
- Jo. Det var du.
- På Tingvalla på Island?
- Ja.
- Den 15 maj 1992?
- Just.
- Jag har aldrig varit där.
- Hur menar du nu?
- Jaha. Nu... förstår jag inte riktigt. Jag kanske uttrycker mig otydligt. Jag ska klargöra mitt svar.
- Javisst.
- Jag skulle faktiskt gärna vilja åka till Island. Ja, jag har en längtan dit. Och väl där skulle jag besöka Tingvalla. Det verkar vara en mycket fin plats. Jag har tagit del av andras fotografier därifrån och nu har jag fått höra din berättelse när du var där. Det måste vara ett ytterst intressant resmål, ett område som jag, efter din historia, känner att jag faktiskt måste besöka. När jag tänker på det har det nästan en magnetisk dragning. Jag instämmer i att regionen tycks ha den perfekta blandningen av natur och kultur. Av geologi och samhälle. Av världens äldsta parlamentsplats, av gröna dalar, vattenfall mellan basaltväggar, och böljande berg och sjöar.
- Ja. Det var allt det. Och lite till. Jag upplevde det också som det. Det var som om platsen och vi kramade om varandra. Jo, det skapades ett minne där och då.
- Men jag var inte på Tingvalla den 15 maj 1992.
- Jag har svårt att uppfatta det du menar. Jag menar, jag hör vad du säger, men jag får inte in det i huvudet. Det är som en båt som inte kommer in i en slussfålla.
- Jag är ledsen om jag gör dig besviken.
- Du gör mig inte besviken. Jag är mer förvånad. Rent av paff. Du var ju med.
- Jag var inte med.
- Du var med.
- Nej.
- Jo.
- Nej.
- Vad gjorde du då den 15 maj 1992?
- Nu skojar du va? Eller?
- Nå?
- Vad jag gjorde den 15 maj 1992?
- Ja.
- Är det inte en nästan omöjlig fråga att svara på på studs? Hur i fridens namn ska jag kunna komma ihåg det? Handen på hjärtat, hade du kunnat svara på det, om jag frågade vad du hittade på på ett valfritt datum?
- Måhända. Jag kan ju inte utesluta det.
- Jag vet ju nu vad du gjorde det datumet. Men jag har inget minne av vad jag tänkte, vad jag kände eller gjorde, eller var jag var någonstans denna dag. Troligen så åt jag. Och drack. Sov, begagnade vattenklosetten och andades. Vem vet om jag den dagen tänkte: "Ja just det, nu är nog Elje framme på Island". Jag kan ha gjort det, men jag vet som sagt inte det med säkerhet. Jag skriver inte dagbok.
- Du borde kanske göra det.
- Gör du det?
- Jag gjorde det när jag var yngre, men tyvärr blir det inte av längre. Men i mitten av maj -92 hade jag inte behövt göra det i vilket fall som helst, för jag vet vad jag tänkte, vad jag gjorde och var jag befann mig någonstans. Och du var med mig.
- Nope. Sorry.
- Åhå.
- Mhmm.
- Låt mig då få utveckla vistelsen där. Inte främst för att nu ytterligare informera dig om hur det var, eller fylla igen möjliga hålor i min tidigare återgivning. Nej, jag gör det för att jag ska kunna förstå ditt påstående.
- Okej.
- Vi börjar på den stora grusparkeringen. Blir det bra?
- Kör i vind.