Jag har en leksakslåda
full med lidanden
och klingande glas
Min ålders höst ligger tidstypisk
och mojnar
bakom framlidna framlidenheter
Uttorkade flodbäddar
står för törstbehovet
Göra-sig-av-med
skyltar i grupp
i gamla Vietnamobsesser
Snarlik, snabbt avkomna,
grundar dags dato
Sniskan strös med trillade pillerburkar,
och primärvårdstrollerierna saknar motstycken
de aldrig kommer att lokalisera,
efter SBB:s nergång i kall
Märg och ben har blivit samlarobjekt
Självgoda subjekt råder över egennyttan
Krigen sköter det pandemin slarvade bort
Klockorna går i flock, samstämt taktfulla
Länderna gränsar till varandra och vansinnet
Veckovisa sjudagarssynoder slår fast och hårt
Morgontimmarna är uppe alldeles för tidigt,
t.o.m. sömnbehovet är yrvaket;
snön är tidig, yr över vakarna,
där drunkningsdöden vakar
Diktarfånen sitter med diktafonen,
sliter med fonemen
Begravningsbyrån står tätt mot väggen,
fullsmockad med ”kommen” och ”åter varda”
Vissheten, utklädd till slumpen,
tar för sig bland hudkostymer,
tillslutna och tjatigt åtsittande,
med de manliga könsorganen spretande
som ivriga surikater
Bockarna tackar tikarna
för samtliga samtycken (det blir en del)
Avkomman väller ur misslyckade preventioner
som bakterier ur petriskålar
Lusten var för hastig
Samlagen rullar som åska
genom påsatta områden,
trots att ingen har råd än,
och välfärden savar sina kåta björkbestånd
När jag lyssnar är det uppenbart
att människorna är döda, särskilt de levande;
dödens primatiserade villervalla