Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Som den där svenska rubriken på en film eller bok, nu eller aldrig. Och vad fanns det egentligen för val? Finnas eller inte. Drömmen har utvecklats till en novell. Den skulle kunna handla om dig. Eller skulle den? Jag känner dig väl inte, så värst?


Prövningen (Version B)







En sådan där strålande vacker dag kallades Åsa
till telefonen av några ihärdiga signaler. Just den
där slingan som betydde vem det var som ringde.
Hon funderade på att inte svara,

i alla fall inte just nu. Hade de grälat eller bråkat?
Hon brukade bråka med just honom, på ett sätt
luften gick ur i en timme eller så. Sedan gick det
att känna hur rensad luften var.

Fast ibland kändes det svårt, när hon hade som
för mycket av tid att älta. Men ofta tog hon itu med
något som fick henne på andra tankar. Skulle hon
svara? Jo, hon tryckte på svar.

Det hade varit ett samtal som kommit hela hennes
värld att råka i gungning. Hon försökte minnas när
ungefär hur det hade tagit sig ut. Det vill säga vad
hon nu hade att förhålla sig till.

Samtalet hade i och för sig haft karaktären av en
kommunikation. Men han hade sagt att det var
information. Att det inte skulle spela någon roll
ifall hon haft egna åsikter i frågan.

Det vill säga att han redan gjort sitt val att hon
kunde få reagera som hon kände för, det skulle
ändå inte påverka hans val. Hon hade sina frågor
förstås. Rent praktiskt kunde han

svara henne, med sådana arrangemang och så.
Men egentligen var det ett farväl, för gott. Han
kunde komma tillbaka från resan, men det mesta
tydde på att det var en resa där

punkten för återvändande nog skulle vara som så
slutgiltig. Så fort han hade rest, så skulle det i stort
sett vara omöjligt att återvända. Han hade där fått
erbjudande att ta med sig två

anhöriga personer. Han hade pratat med två av dem
och efter att ha informerats om villkoren, hade de ju
tackat ja till det erbjudande som skulle komma att
kunna förändra allas liv,

där de kunde förändras. Deras ålder spelade in, hans
mor var nästan trettio år äldre än honom, hans syskon-
barn var nästan trettio år yngre än han själv. Hans mor
var mest med för att stötta honom,

hon hade tio procents chans, han själv hade som trettio
procents chans till överlevnad och den yngsta skulle
överleva resan och experimentet, men kanske inte
skulle vilja återvända till hemlandet.

Resan skulle gå till hemlig ort i ett land som ingen av dem
visste var det var beläget eller ens hette. Någonstans i
mellaneuropa, sade ju inte så mycket. Om han valt att
inte resa, så hade han ungefär elva

månader på sig att leva. Om han reste, för att delta i
experimentet, skulle han vara borta, död för omvärlden
i tre år. De vilka var hans medresenärer hade godtagit
villkoren, de ville delta i experimentet

på dess stränga villkor. Den skulle bli av om trettiofem
dagar och mycket kunde naturligt nog hända under den
tiden. Men det var nog tid för att välja att informera alla
det kunde angå. Vad gällde myndigheterna,

så skulle alla ärenden skötas av en släkting. Släktingen
hade en annan person i reserv ifall den första 'föll ifrån'
eller på annat sätt kom att inte kunna sköta ärendet.
Alltsammans kunde skötas inom släkten

och minst en av dem skulle kunna återvända. En, två
eller alla tre. Eller så ingen av dem. Experimentet var
inte precis gratis. Tio procent av deras tillgångar, de
pengar de skulle kunna förväntas

råda över i en oviss framtid, skulle tillfalla en stiftelse.
Under tre år framåt, eller så länge de själva ville stanna,
utöver den tiden. Allt som fick plats i en resväska, skulle
kunna tas med. Det gick exempelvis

att ta med sig några kläder, elektronisk utrustning, men
platsen saknade internet. De skulle hållas isolerade från
omvärlden i minst tre år. Det skulle inte gå att ens ringa
för att meddela sig med omvärlden.

Hade det trots allt gått att skriva, så hade det nog varit
mera av en dagbok, för några brev kunde inte skickas.
Det skulle vara ungefär som att leva i en sådan där på-
hittad värld. Tidlös, men modern

för sin tid. En del av idén med experimentet var just total
isolering från omvärlden, men samtidigt ha tillgång till
klimat, vatten, mat, vila, träning och bad. Experimentet
utgav sig för att kunna ta hand om

gästernas hälsa, på alla sätt så var möjligt. Det skulle kunna
vara som att bo på ett hotell, bara att det var beläget någon-
stans i ödemarken. Det var förstås ett äventyr och resan hade
som mål, överlevnad. Inte precis ett löfte,

men i alla fall som möjlighet. En sorts hälsohem, sanatorium,
om en så ville. En sinnenas vila, med instrumental musik,
befriad från teater, radio, film och television. En uppfriskande
miljö som skulle kunna pågå i evighet.




Prosa (Kortnovell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 17 gånger
Publicerad 2024-06-18 18:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP