På jorden går en vacker fabel
Om en tjej som får mitt hjärta att slå stabilt
Hennes ögon likt solens strålar i guld
Fångar mitt hjärta och fyller mitt sinne med sköld

Hennes leende är som en sommarbreeze
Så mjukt och vackert, som en lyrisk melodi
Där hennes läppar möts i en förtrollningens dans
Där finner jag min frid, min eviga chans

Hennes röst, en ängels pärlband av toner
Rör sig genom luften som en stilla boning
När hon talar, lyssnar jag med hjärtat i örat
Förkrossad över att mina ord är så enkelt förkrympta

Denna vackra tjej, en gåva från universums hand
Hon lyser upp världen med sin magiska glans
Varje steg hon tar är som en dans på moln
En stund förutsägbar men aldrig fulländad, och därför så sällsynt

Och när jag har turen att fånga hennes blick
Finner jag mig själv förlorad i ögonens mystik
För i de stunderna, svävar jag i evigheten
Ett ögonblick av lycka, som för alltid kommer skänka mig tröst

Så här står jag nu och skapar en poetisk lovsång
Till den vackraste tjejen, som får mitt hjärta att slå så starkt
Du är en dröm som blir verklig i varje stund
Och genom detta diktskrivande, tackar jag min gudomliga gunst