Vistelsen i livet i världen är en exiltillvaro, ett slags mycket långvarigt undantagstillstånd som man måste försöka att härda ut och göra det minst dåliga utav. Vistelsen i livet i världen är ett dåligt och mycket sjukt skämt som inte är ett dugg roligt. Som barn står man helt och hållet försvarslös inför en omgivning som älskar att förnedra och förödmjuka en tills
man kränkt och förkrossad går in i den riktigt allvarliga psyksjukdomen. Vistelsen i livet i världen är en exiltillvaro, ett slags långvarigt undantagstillstånd som man tvingas försöka stå ut med och göra det minst dåliga utav. Föräldrar som älskar att utsätta sina barn för svek och förolämpningar. Samhället som är en maskin som prompt sätter stopp för alla drömmar om ett kärleksfullt och värdigt liv.
Mardrömmen som inte går att vakna upp ur. Psykiatrin som är knökfull och dysfunktionell på grund av politikernas förvirrade förödande felprioriteringar. 1400 som tar livet av sig varje år i det fantastiska välfärdslandet Sverige.
Att befinna sig i exil kan vara en surrealistisk upplevelse. Man flanerar på stan bland alla stressade och exalterade zombies och man längtar till sin hemplanet där man skulle bli älskad, sedd och förstådd. Man stiger upp på morgonen i en stark känsla av att dagen redan är förstörd och att man är dömd till undergång och man tröstar sig med glass till frukost men katastrofen är redan ett faktum när man plötsligt inser att man faktiskt existerar och att det jävla livet tar stryptag på en för det menar allvar och ingenting annat. Man tar sitt fina basebollträ och krossar fönsterrutor uppe på stan och man hamnar på hotell häktet där man äntligen får umgås med vakterna som bryr sig om en och ger en mat. Häktet är ett sorts kloster där man äntligen får lugn och ro och kan hitta sig själv. Vistelsen i livet i världen är en exiltillvaro, ett slags mycket långvarigt undantagstillstånd som man måste försöka att härda ut och göra det minst dåliga utav.