Nu faller åter regnet ner
trots blåa dagar bakom mig
jag kan nog aldrig älska mer
om inte jag är där hos dig

Jag faller genom djupa hav
då natten håller oss isär
och fastnar sen i svarta nav
där evig saknad i mig skär

I vattnet skriver jag ditt namn
och låter tårar skapa vågor
tills jag på nytt finns i din famn
och hjärtat åter står i lågor