Ljudpoesin ligger och rasslar
i utkanten av språket,
i betydelsebärandets stumma öga,
i allt från de sammanpressade läpparna
till det stora O-andet (hela natten, hela dan);
ligger och smaskar på talandets smågodis,
ur ordklasser och satsdelar utbrutet;
smått och gotts satsade delar;
bokstavsringlor på flydda fonem;
bolstrar med rullande Bonapartevokalismer
i krok med kvissliga Carl XVI Gustafkonsonanter,
hullrade och bullrade, väsande västa,
harkligt harklade, Ekelöfskt krankade,
harigt hankade, hundlokshavande,
entomolgiskt stavande, skidspårigt sjavande,
från gammeltallen lavande,
verkstadsplåtigt klippande, kikhostigt kippande,
Mölnaelegiskt snippande, völsevågat pippande,
kukakarskt vippande, monarkistiskt hippande,
ringande, klingande, i plötsligheter plingande,
pestklockor ringande, tvärtvånget tvingande,
korparna vingande,
stridsplan från Vidsel in tätt över granars tagg
och djupskogars mulnande mossa
i milsvida andningar, ljudkonstläckra blandningar
ute på sparsmakens bralliga bolag
i Karasjok, Kaliningrad och Albuquerque,
i gurglande Lapplandskärr,
längs vindlande vägar av grus,
genom Hoojahabitat
och storskogade skotervråls bonniga uttryck;
plask i sommarens sjöar med förbundna ögon,
i vakarnas vintriga träskdrunkningsdödar
och frontalkollisionernas plötsliga knyckel
i hörsel och whiplashnackar;
plåtautomobilers patraskpladask över horisonten,
långt inne i en larmande hörselskadehoquetus;
den enskildes rop på den enskilda,
samlade i rara försöksutgåvor
på illustra för-stunden-förlag
allt efter obehag och behag,
så tag och skriv, ja tag,
följ största motståndets lag!