Jag kan bakgatorna i ditt hjärta
utan till
För jag syntes alltid för mycket
för att
Göra entre från framsidan




Det var nästan som att lura
ett barn på godis
Nästan som att måla schackrutor med
en enda pensel

Men jag var inte ute efter det jag fick
utan så mycket mer


För jag är en sån
som aldrig stannar halvägs
Och jag kände mig
verkligen levande när

Solen generat stannade upp
för att mata
Våra nyktra leenden
med blyga kyssar och skrattgropar
i sockerskålen

Jag skrattade
skrattade länge
När du blåste ut din inandningsluft
på min hud och planterade
Små luftbubblor under skinnet

Och det kändes som textilierna i sängkläderna
vittrade sönder mellan våra hudar
För känslan av skinn är så annorlunda
Jämfört med bomull

Och jag grät inte
när du broderade ditt namn med korststygn
På vänstra sidan av min bröstkorg