går in i min kokong
vävd av trådar
lammull och tårar
Aldrig förstått mig på
den som trampar på
såret knappt läkt
sömmen ärrad
om jag sover länge nog
har människan då
blivit god?

hör ännu fallet dina sista krafter
du föll ditt pekfinger
över hela sidan
fann varningen
det var då det blev natt