Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Vad är du rädd för

Vad är du rädd för?
Frågan kom från nära håll, lite för nära. Känner ingen här, så den kan inte ha varit ställd till mig. Sitter ju på bänken och väntar. Ingen skulle ju ställa en sådan fråga till en främmande person. Från att ha stirrat på ingenting, så börjar min blick låtsas vara upptagen. Grön papperskorg, gråtfärdig betong och krånglig väggkonst. Gäller ju att hålla masken.

Vad är du rädd för?
Kan inte låta bli att vända blicken mot källan till frågan. Personen bredvid tänker långt bort med blicken och är inte här. Lite förvirrat tittar jag åt andra håller fast jag vet att där finns bara en grön papperskorg. Kan inte låta bli att le när jag tänker på alternativen. Person eller grön papperskorg. Återgår till krånglig väggkonst då gråtfärdig betong är färdigstirrad. Vill ju inte verka vara förvirrad.

Vad är du rädd för?
Tittar igen mot personen bredvid som fortfarande har hjärnsemester. Ingen reaktion alls. Tittar längre bort mot en person med kavaj och väska över axeln. Ser inte ut att vara en person som har förmågan att kunna tala nära från långt håll. Tittar fånigt nog upp i taket och sedan på grön papperskorg igen. Kontrollerar att armar och ben är i ok ställning. Får ju inte ta för stor plats.

Vad är du r...
Ingenting just nu, svarar jag lite för högt för att inte vara pinsamt samtidigt som jag spretar med mina fingrar framför mig. Inte jag heller, svarar någon bakom personen bredvid mig. Då alla göra bort sig och integritets murar redan har fallit, så böjer jag mig fram. Där bakom den hjärnsemestrande personen sitter en liten skimrande gestalt. Lutar mig snabbt tillbaka och återställer nolläget diskret.

Om du inte är rädd, så kom då, säger gestalten och tar min arm. Vi svävar upp från den bruna bänken, upp över betongen och jag vänder mig om för att be personen som är kvar på bänken om hjälp. Mindre förvånad än vad jag borde ha blivit, så ser jag att det är jag som sitter där. Ansiktet är vilsamt och blekt och sedan far vi iväg. Den sista tanken jag hinner med innan vi lämnar världen är Så mycket tid jag la på att inte göra saker, så som att inte göra bort mig.

Hej då grön papperskorg, kommer att sakna dig.




Skapa | Skriva av Sven Ryglert
Läst 88 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2023-08-07 08:24



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Sven Ryglert
Sven Ryglert