Vi går in i det lilla kontoret och jag sätter mig på en stol framför skrivbordet. Han ställer sig bakom det och höjer det till sin nivå. Det får mig att känna mig liten och underlägsen, som en simpel syndare inför en präst. Han knappar lite på sin dator och mumlar ”Nu ska vi se” upprepade gånger. Under tiden betraktar jag honom och försöker hitta något sympatiskt som jag kan fästa mig vid innan jag börjar hata honom, men jag finner inget. Han är bara sådär äckligt perfekt och felfri att han känns overklig, som en robot.

”Nu ska vi se”, säger han högt en sista gång och vänder sig mot mig, nålar fast mig med sina ljusblå, klara ögon. ”Du är alltså här för att delta i en studie kring en ny behandlingsmetod som kallas CETT, inte sant?”

”Ja.”

”Vet du vad CETT står för?”

”Con… Con…”

Av någon anledning får jag inte fram orden. Hans så väldigt akademiska närvaro får mig att känna mig ännu mer korkad än jag vanligtvis gör.

”Cognitive Electrotransfering Technology”, avbryter han med en självgod krökning på läpparna. ”Du vet förstås vad det innebär, eller hur?”

”Ja, ungefär”, säger jag med svag röst.

”Såklart du gör, annars skulle du ju inte ställa upp, får man väl anta. Men jag är ändå skyldig att upplysa dig om studiens syfte och hur den går till, så jag drar det lite kort.” Han harklar sig och flätar samman de solbrända fingrarna innan han fortsätter. ”Det handlar om en sorts tankeöverföring, kan man säga. De flesta patienter upplever att de inte helt kan beskriva sitt mående i ord. Och många psykologer finner det svårt att tolka vad patienten säger. Känner du igen det?”

Jag nickar. Om jag gör.

”Visst vore det fantastiskt om det gick att överföra tankar, känslor och minnen direkt från patienten till psykologen? Med denna teknik är det möjligt. Elektroderna som sitter på ditt huvud kan nämligen registrera aktiviteten i din hjärna och trådlöst överföra den till en annan uppsättning elektroder. Dessa kan i sin tur stimulera hjärnan hos en av våra psykologer så att denne känner av ditt mående utan att du behöver säga ett ord. Hänger du med?”

Jag nickar igen. Han upprepade i princip ordagrant det som står på deras hemsida. Den som jag hittade genom en annons på Meta. Någon algoritm snappade tydligen upp att jag är psykiskt instabil och i behov av vård, och serverade annonsen precis när jag var mitt uppe i en ångestattack. Jag läste vad det handlade om och trodde inte att det var sant. Men jag ansökte ändå direkt om att få vara med i studien. Tänkte att det kan ju inte bli värre i alla fall.

”Fint. Tekniken har testats i USA med goda resultat, men det behövs mer forskning innan den kan börja användas på allvar inom vården. Därför är vi väldigt tacksamma för att du ställer upp och hjälper oss testa och utveckla den. Men det är viktigt att du informeras om att det är just en studie och inte en färdig behandling.”

Han pustar ut knappt märkbart, ungefär som om han precis gjort klart en tråkig hushållssyssla. Så vänder han sig mot sin dataskärm och fortsätter.

”Jag har kollat igenom din journal lite grann, men jag har inte kunnat läsa allt, så det vore bra om du kunde berätta lite kort om dig själv. Vad jag förstår är du diagnostiserad med autismspektrum och OCD?”

”Det stämmer”, piper jag och känner hur jag krymper ännu mer i stolen. Är det inte just sådant här som det är meningen att jag ska slippa?

”Du har även haft psykotiska episoder? Självmordsförsök? Missbruksproblematik? Ätstörning? Stämmer det?”

Jag nickar ännu en gång, osäker på vad han vill att jag ska säga. Han verkar ju ha mig i ett litet nötskal redan.

”Nå, det här ska vi nog kunna fixa”, säger han som om han vore en bilmekaniker och jag en trasig motor. ”Du kommer att få tio sessioner tillsammans med en psykolog, var och en på en timme, varav den första halvtimmen görs med tekniken påslagen och den andra avslagen. Även jag kommer att närvara, samt en sköterska som tar hand om tekniken. Hur låter det?”

”Bra”, viskar jag medan jag vrålar inombords av besvikelse över att han ska vara med. Det var jag inte beredd på.

”Några frågor?”

Jag låtsas fundera en stund och skakar sedan på huvudet. Vill bara få slut på det här samtalet.

”Kanon! Då kan du följa med mig till behandlingsrummet och vänta där medan jag hämtar de andra.”