Ett papper, ett enkelt ark, några krumelurer av en penna, gjord av en okänd människas hand. Din framtid ska nu bli avgjord, försök, försök min vän att förbli stark, försök släcka den sorg som satt dig i brand.

Ge mig hopp att en sista gång få lov att hålla mina barn, en sista gång ett sista allt.

Stor är en pennas kraft, en okänd människa styr nu en trasig själs öde. Den familj du för inte allt för länge sedan skapade, den står för allt det vackraste du någonsin haft.

Ge mig hopp, en sista chans att skapa minnen med mina små. En sista stund innan jag faktiskt måste gå. En sista kram och puss, ett sista allt.

Pennan och arket är klara med sitt hos den okända människan, den i allas mun kallad den lärde. Läxan jag dyrt fått lära, det är att jag inte ingår i skaran av allas lika värde.