Det bara rasslade till så vart man nästan 40 år gammal, jag fyllde 38 år i Juli. Det bereder mig ett visst mått av oro och ångest att tänka på min ålder men det har blivit bättre. Särskilt prövande är det när man ser små barn leka till exempel och påminns om att man nyligen själv var det barnet. Jag vill även nämna att mitt första minne av åldersnoja uppträdde sommaren innan jag skulle börja sexan, i min föreställning så var det bäst att bada och spela så mycket TV-spel som det bara var möjligt eftersom sedan skulle allvaret börja för att aldrig upphöra. Men jag vill uppmana alla som har samma bekymmer som jag, s.k. åldersnoja, att blicka framåt. Om livet känns som att det går på tomgång, om du inte ser någon ljus framtid så tror jag på att det finns en högre bestämmelse för ditt liv, det finns en ljuv framtid! Jag skulle nog inte skriva dessa rader om jag inte trodde det för egen del också, något jag tvivlat så djupt på de senaste 4-5 åren och egentligen ända sedan jag var liten palt. Man behöver inte nödvändigtvis vara religiös för att dra sådana slutsatser, det finns många stigar att trampa här i livet. Missförstå mig rätt, jag vill inte ringakta de som verkligen lider och dras med stora problem men jag vill måla upp en liten skiss över en bättre framtid helt enkelt, något att ta sikte på i mörkret.

Mitt goda humör har till viss del fortsatt under dagen även om det peakade igår kväll och är lite lägre idag. Jag får jobba lite hårdare med att hålla de tunga tankarna stången. Men det är fortfarande ett tydligt mönsterbrott från hur det har varit under så lång tid. Jag tror starkt på att det är bönhörelse.
Jag har ett flertal gånger bett Gud lyfta sjukdomarna från mina axlar i enlighet med vad det står att läsa i Ps. 103 där David pekar på Guds förmåga och ja, vilja, att hela och bota sjukdomar. Vill man inte alls höra på det örat så kan jag ta ett exempel ur sekulär litteratur. I boken Hjärnstark berättar doktor Anders Hansen ingående hur man kan halta och ja vända åldrandet av hjärnan med motion. Hippocampus som normalt sett minskar i storlek kan växa till sig. Så om du känner dig slö och energilös rekommenderar jag den boken starkt. Den är ganska tjock men som tur är för oss otålmodiga finns det en kortversion som sammanfattar allt på ett fint sätt. Du som läser kanske invänder och tycker jag är en ungtupp och har långt liv kvar men då vill jag passa på att nämna konstnären som kallades Grandma Moses, här från Wikipedia:

Anna Mary Robertson Moses (September 7, 1860 – December 13, 1961), or Grandma Moses, was an American folk artist. She began painting in earnest at the age of 78 and is a prominent example of a newly successful art career at an advanced age.

Jag förstår att det kan verka lite provocerande men det är inte min avsikt. Mänskligt lidande tar många former och att en gammal dam började måla vid 78 år blir en klen tröst, en icke-tröst.

Jag kommer till er som någon som anfäktats svårt av insikten om min egen ålder, att jag är en medelålders man, om än relativt ung fortfarande. Jag har inte allt kunnat förlika mig med detta förut och kämpar fortfarande med det. Men livet är allt det som ligger framför, vi vet inte hur mycket eller hur rikt. Ditt dåtida jag behöver dig inte längre men ditt framtida jag gör det. Jag vet till exempel inte för egen del vad som väntar mig i framtiden, jag har ingen aning. Har inte stakat ut någon väg vare sig det gäller yrkesliv, relationer eller annat, jag har bara Guds ord och goda människor omkring mig som bär mig genom de hemskaste av tider i mitt liv. Jag har plågats något fruktansvärt, det blygs jag inte över att medge. Jag önskar se en värld där ingen människa lider som jag eller som lider svårt på andra sätt av till exempel handikapp, somatiska sjukdomar, förtryck, förföljelse, fattigdom eller vad det nu må vara frågan om.

Jag fick upptäckarlusta i det lilla och valde ett café på gågatan idag i stället för mitt vanliga hak. Här var det betydligt mindre folk, lugnt och skönt, ro till att tänka och skriva. Det är en annan sak jag lärde mig i boken Hjärnstark, hjärnan är programmerad för att utforska och upptäcka så går man i exakt samma banor varje dag som jag gjort så mår man sämre av det också.

Jag känner också att självförtroendet för tillfället är på tillväxt, det har jag både Gud och personalen att tacka för men jag vill rikta ett stort TACK till mig själv också för att jag är den jag är och att jag faktiskt kämpar och sliter mot rätt taskiga odds. Jag har varit nära att ge upp för gott väldigt många gånger men det har nog alltid funnits en liten livsande i mig som jag förvisso närt väldigt sparsamt. Ångesten är definitivt hanterbar idag och fortsätter det så här så kommer dagen sluta på ett betyg 6+ vilket kan ställas mot att jag inte kommit högre än 4 det senaste året.