ai:ns musselgrå ekvilibrium
avtecknar sig vid staden
binär kod skriven på snäckskalen
lyser i skymningsljusets radiumvita skugga
dina ögonvitor mjölkiga när spårljusen
haglar över trädtopparna

jag bär exoskelettets sublima kopplingar,
den neuronala integriteten
som tvinnas fast i det elektrostatiska behaget
natten frambesvärjer det nukleära ljusets katatoni,
en skugga som löper längs ditt gomsegel
och vidare in mot en febervit amygdala

natotrupperna ilandstigna igår
östersjöns karga natt att dölja våra skuggor
de unga officerarna firar med njurar och honung

ai:ns biometriska övervakning
i skepnad av djurens plastiska former
hjortdjuret som rör sig vid sjön,
nattskärrans binära blick
när den sveper över fälten
sonderar den heta röken som stiger
från de strålskadade kropparna

den kärnvapenrosa skyn är vacker så här års
våra händer knutna i svavlet
tillbaka till slutet i början av musiken,