Skogsalverna skrattade åt

jätten i sin gräddvita klänning

som släpade i marken

Hon var ofta här under jätteeken

henne tårar skvalade mot marken

rosbukettens blommor tappade blad

Hon sjönk ner lutandes mot stammen

och torkade tårarna mot klänningsärmen

slöt sina mandelblå ögon 

Alverna passade på att försvinna