Det kan vara svårt att leta efter något man inte vill hitta
Ibland glömmer man bort vad det är för något som man letar efter
Och så många gånger som jag minns att jag glömt något som jag hittat
Ordens mening försvinner in i mörkret och man får svårt att förstå, tycker nog jag
vad man tänker för man inte minns vilka ord som betyder vad ändå
Och mörkret gör att jag blir orolig att tankarna ska börja leva
Och det är så jobbigt att erkänna något för sig själv om man glömt bort vem man är, eller?
ljuset bländar mina ögon till den punkt att jag ursäktar mig själv
och mörkret skrämmer mig mera än vad jag ens våga att erkänna
för jag är väll inte, rädd för något, det vore ju onödigt
varför känns världen så liten, det är inte som jag minns den
jag vill nästan glömma bort det jag tror att jag minns
för det gör så ont att inte förstå om det jag saknar är verkligt så
jag minns inte ens vad jag glömt att längta efter längre
för minnena försvinner in i mina drömmar och jag vet inte vad som
jag borde lita på längre, mitt omdöme eller verkligheten som jag minns den
känslorna som jag minns, känns inte som dom ska men jag har svårt
att skilja dom åt de försvinner in i varandra, det skrämmer mig att inte
kunna förstå hur jag ska må det är som jag glömt bort något jag inte borde behöva
minnas ändå
jag vet knappt vem jag ska relatera till längre, det är som något jag saknar inte existerat
men det kanske känns rätt skönt ändå
så många tankar och frågor om något som jag inte har en aning om hur jag ska förstå
så vilka svar är det jag vill ha, om jag inte ens kan förstå varför jag frågar något som inte har någon
betydelse för mig ändå eller har jag glömt bort vad det betyder, så vad spelar något för någon roll
om jag inte minns någons roll i min betydelse