Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Efterdyningar eller åter

Sporernas spridning blev synapsernas fall
Fåglarna göddes av vår avkomma, männen, likt groteska prydnader uppträdda på trädens grenar i uppsvälld förruttnelse
Fördärvade i sin skönhet
Flocken, kvinnorna, smälte samman med den av salt och järn marmorerade åkern och växte till träd av eld i slutna led
I vördnad för solens fästning, Domarens träd
I sorg för de barn de bragt om livet
De bad, i vrede eller vemod, och vinden lyssnade
Blev till den icke-sinande flod av eld som kom att sveda jorden
Av somliga kallad Tredje nedslaget
Tog fäste och slog rot i tvivlande hjärtan
Tystade klagande strupar med svart rök
Kokade kött från ben
En farvälseld till sju systrar i plågad vila
Av himlakroppar brännmärkta i denna stad av gravar
Se mig
När sporerna i mina lungor fattar eld
Hör mig
När slutet pockande tvingar er ut och över kanten
Känn mig
När tjälen släpper sitt grepp om den frusna marken och blottar fältens sår med de stupade i ändlösa rader
När en sista skälvande utandning lämnar mina sargade lungor och dunstar haven i en våldsam klagosång
Och jag en sista gång faller som sot över denna förlorade Jord
Mitt arv
Min ånger




Fri vers av throughsenses VIP
Läst 46 gånger
Publicerad 2023-09-12 20:24



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

throughsenses
throughsenses VIP