Åh, det klingar i vår grönfriska natur
Vattnet omfamnas i min enskilda tår
Men det märker vi ej, för kärleken står på tur
Åh, nu när jag sitter i min gungande kanot, så läker mina sår

Men din värme inringad av vitsippans ljus
Ditt sönderkapitulerade sinne mot mig i aftonskenet
Alla minnen når oss, kan du känna hjärtats rus?
Då jag sakta ger allt en sista gång för att åter bryta benet

Du flyter sakta fram längs ån för att åter minnas
Ån flyter sakta med och minns än det du sa
En komet täcker vår rödsvarta himmel som åter skall finnas
Men jag tror vi är kometer som snabbt svischar förbi en da’

Det må vara så att mitt lynne är för evigt
Men då skall också vår kärlek värmas för andra
Åh, än om dina ögon försvinner ur mina så har jag ändå med dina levit
Åh, mina ben, så sköra och sönderslagna, må ändå vandra

Tonen du bär om dina läppar skär mig tom
Bekräftelsen du aldrig ger lämnar mig tårad
Gråt gråter längs min gråtande kind som
Själen min sover djupt, som en ung som blivit sårad