Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Prolog nr. 1

Ut med den leriga vägen låg det nersolkade trähus med fördragna gardiner. Det doftade bondgård och i fjärran tycktes man kunna höra dämpade röster. Lamporna flackade med sitt dåliga ljus i regnet medan vinden klappade de såriga husväggarna.
De nakna fötterna trycktes trött ner i leran och gav sneda fotavtryck efter sig. De smutsiga benen ledde upp till en söndrig nattklänning som dansade i otakt med vinden. Huvudet var lätt framåtlutat och det stripiga håret hängde tungt ner över det skarpa ansiktet. Armarna sträcktes kristuslikt ut från hennes utmärglade torso och långsamt hasade hon sig fram igenom den mörka byn. Den nerbrutna kvinnan stannade, borrade ner de oklippta naglarna i smörjan till väg och med bakåtlutat huvud andades hon tungt ut.




Prosa av Vh
Läst 52 gånger
Publicerad 2023-09-14 08:49



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Vh
Vh