Dikt av Julia Engström.

Att släppa in och slappna av är svårt.
Varför tror du att träden släpper sina löv så långsamt? Ingen gillar att stå helt naken.

Om jag sänker garden och öppnar dörren.
Kommer du att sköta om den känsliga orkideen som är mitt inre jag?

Eller kommer jag att vissna ihop efter en vecka?
Jag behöver mycket näring i form av genuin uppskattning och varma kramar.

Vi får se till att sköta om varandras trädgårdar.
Se till att inte gå vilse i min bara, jag är full av labyrinter och blindspår.

Allt är inte logiskt, känslor är lite som vädret, de skiftar ibland snabbt helt utan förklaring.
Ena sekunden ösregn och blixtar och andra sekunden strålande sol.

Jag tror att jag ska öppna dörren på glänt iallafall.
Så får vi se om jag låter murarna falla så småningom.