under mjuka mossans täcke jag ligger

för evigt försvunnen från detta jordeliv

jag om en enda sak tigger

ge mig åter liv

jag för baneman till döden dömdes

gruvligt han skändade mig

sedan jag så skamligt gömdes

han ville endast skydda sig

här jag vilar i natur så skön

mitt liv blev alltför kort

sagofylld skog så grön

men jag vill komma bort

ej i mörka jorden ligga

saknad av mina kära

bara en sak jag tigga

livet åter mig bära

då jag baneman skulle döda

låta denne lida likt jag

blodet flyta det röda

slag efter slag

åh, ge mig livet åter

endast denna önskan

trots död jag gråter

under ljuva grönskan

min gråt i skogen ljuder

en klagosång så säll

han kallade mig luder

jag sjunger i stilla kväll