En natt, när han passerade genom skuggorna i månskenet, kom han till de dödas land.
Det var som om en enorm kyrkogård dominerade bergen.
"Det måste vara rester från efterkrigstiden", sa den gamle.
Han var på väg att luta sig mot en gravsten och tända en cigarett,
När stenen rullade ner i gropen öppnades en dörr.
Han försökte vända tillbaka och gå, det var en meningslös ansträngning men han kunde inte.
När han gick genom den tunnelliknande vägen och kom till ett torg såg han de döda resa sig upp.
De väntade alla på vägen, bar på sin proviant och redo att äta.
När en man kom ut och startade marschen och sa "tiden är ute, vi åker", tog alla döda människor till handling.
Det var uppenbart att deras befälhavare var de som gav kommandot.
När de gick genom tunneln och kom upp till ytan med sina skäror och lie i händerna, sa de: "Detta är dagen de väntat på."
Den stora skaran delade sig i grupper och skingrades till utkanten av staden.
I det ögonblicket låg världens ägare och sov.
Det här var människor som trodde att de styrde allt.
När de döda spred sig genom stadens sidogator kunde snarkande ljud höras från husen.
Jordborna sov snabbt.
En katt jamade på morgonen.
En hund jagade katten in i gränderna.
Vargväl steg upp från bergen.
En blixt slog ner och vad som än hände hände i det ögonblicket.
Himlen hade fallit och det regnade som om det öste från en ränna.
Plötsligt inträffade en översvämning och staden var under vatten.
De döda kom ut ur gravarna och började samla in lik från gatorna.
De staplade liken på stadens torg, hällde ett brandfarligt ämne på dem och brände dem.
Röken från de brinnande liken täckte himlen som ett mörkt moln.
På sätt och vis var det som om en tornado hade bildats och kopplat samman himlen och jorden.
De döda kom ut ur sina gravar och omringade staden med skäror och lie i sina händer,
De tog de andra med sig och försvann upp i himlen bland de mörka molnen.
En folkräkning gjordes och en stad försvann över en natt.
"Staden har upplevt sin undergång", sa den gamle mannen.
Han satt bredvid en vägg, lutad mot sin käpp och började titta på himlen.