mossbelupen sten så mjuk

vågorna sköljer hällen len

gräset böljar sidenmjukt 

barnet smeker tidens tand

med sin barnmjuka hand

livsanden blir aldrig sen

solen stiger och sänker ned

se månen lyser i natten

vuxen följer barnet med

runt huset smyger katten

detta är sanningen om livet

när mörkret faller allt för tätt

detta är hoppet oss givet

att få somna nyvaggad och mätt