


Demoner och änglar
När min pappa tog livet av sig när jag fyllde 11 år så förbjöd min snälla mamma mig att andas. Så jag höll andan och spelade teater tills jag inte var medveten om att jag spelade teater i 10 år då jag drabbades av ett psykiskt sammanbrott. Mamma var jätteglad över att jag var så infernaliskt sjuk och mina annars så lugna och deprimerade storasyskon levde upp och kom med tårta och presenter. Jonas är sjuk! Jonas är sjuk!! Jonas är sjuk!!! Jag låg i en skitig och iskall skrubb i ett år tungt förvirrad med en obeskrivlig ångest medan mamma var så euforisk och tillfredställd. Ängeln kom efter 11 månader och hjälpte mig på alla sätt till min familjs stora förtret. Jag erbjöd dem all min kärlek och sanning men de skrek bara: du ska korsfästas! Du ska korsfästas!! Jag flydde hem till Ängeln vars famn var en fridfull oas. Så småningom så blev jag aktivt bipolärt manisk och jag blev någon helt annan. Den älskade familjen, släkten och vännerna jublade. Jonas är så där sjuk igen!! Till och med Ängeln sviktade i sin tro på mirakel och helt egotrippad gjorde jag omedvetet bort mig hela tiden till min omgivnings stora glädje. Gränspsykosen tog ett strupgrepp ett halvår senare när min telefon inte hade ringt på två månader. Så där höll det på nästan hela livet i en konstant förnedring och ett komiskt fiasko. Flera decennier senare vaknade jag upp på en avdelning på rättspsyk stenhårt deprimerad och en manlig skötare vid namn Stig kom in på mitt rum där jag låg och sov långt in på förmiddagen och sa: DET HÄR ÄR INTE BRA!!
Prosa
av
Johan Bergstjärna
![]() Läst 58 gånger Publicerad 2023-09-18 19:32 ![]() |
![]() ![]() ![]() Johan Bergstjärna ![]() |