Min själ den skall nu sjunka
rakt ner i liljans kärna.
Och liljan den skall sjunga
en sång blott för min kära.

Då skälver liljans sång
liksom en kyss på mun
som hon gav mig en gång
en fager, ljuvlig stund.



Ich will meine Seele tauchen
In den Kelch der Lilie hinein;
Die Lilie soll klingend hauchen
Ein Lied von der Liebsten mein.

Das Lied soll schauern und beben,
Wie der Kuss von ihrem Mund,
Den sie mir einst gegeben
In wunderbar süsser Stund’.








Det fanns den dolken i din hand
En elak demon, i elakhet rått den.
Jag känner icke till hans namn.
Jag vet blott att förgiftade var såren.

I stilla nätter tycker jag
att du borde ur skuggorna uppdyka
och lösa gåtorna åt mig
och mig om din skuldlöshet övertyga.

På dig jag väntar, ack, kom strax!
Eljest far jag upp till helvetes plåga
så att jag där i Satans rik’
och alla djävlar skola dig utfråga.

Jag kommer, som Orfeus en gång,
jag trotsar underjorden och sin terror,
jag finner dig, så ville du
fördölja dig så djupt i helvetes hål.

I riktning ner mot plågans land
där händer vridas och tänder gnissla,
jag river av dig larven nu,
ja, ädelmodet i en lila trasa.

Nu vet jag vad jag veta vill’,
min mördare, visst, jag vill dig förlåta;
Dock kan jag icke förhindra
att Satan i vanära på dig spottar.




Es gab den Dolch in deine Hand
Ein böser Dämon in der bösen Stunde --
Ich weiß nicht, wie der Dämon hieß --
Ich weiß nur, daß vergiftet war die Wunde.

In stillen Nächten denk ich oft,
Du solltest mal dem Schattenreich entsteigen,
Und lösen alle Rätsel mir
Und mich von deiner Unschuld überzeugen.

Ich harre dein -- o komme bald!
Und kommst du nicht, so steig ich selbst zur Hölle,
Daß ich alldort vor Satanas
Und allen Teufeln dich zur Rede stelle.

Ich komme, und wie Orpheus einst
Trotz ich der Unterwelt und ihren Schrecken --
Ich finde dich, und wolltest du
Im tiefsten Höllenpfuhle dich verstecken.

Hinunter jetzt ins Land der Qual,
Wo Händeringen nur und Zähneklappen --
Ich reiße dir die Larve ab,
Der angeprahlten Großmut Purpurlappen --

Jetzt weiß ich, was ich wissen wollt,
Und gern, mein Mörder, will ich dir verzeihen;
Doch hindern kann ich nicht, daß jetzt
Schmachvoll die Teufel dir ins Antlitz speien.


(Vänligen använd ej dessa översättningar utan tillstånd.)