reflektioner, slitningar, en hydra med flera huvuden, en hydra med konflikter, vet i fan hur detta ska gå, vilka jag ska träffa och inte träffa, vilka sysslor jag ska ägna mig åt, eller hur mycket alkohol jag ska dricka, vilka regler bör man ha för sin alkoholkonsumtion,
är livet efter 40 fyllt med självpåtagna restriktioner och andra spännande ting? är jag bara en snigel på ett löv i en oändlig skog av vardagar…? allt är bedövat,  en del av mig själv vankar av och an som ett rastlöst djur i en bur, den eviga inre klådan som säger mig jag att jag måste krossa mina fjättrar, men jag är oinspirerad, det finns inga kulturskapare längre, inga författare, inga filmskapare, bara inställsamma etablissemangs- kuksugande tomtar som Ruben Östlund, det finns dock musik fortfarande, till viss del,
ibland iallafall, det finns inga intressanta kulturjournalister heller, mumintrollen på tidningsredaktionerna är för upptagna med att utföra själslig rektoskopi på sig själva, att gräva, gräva djupt in i det egna tarmsystemet efter lukrativa bandomsminnen från helvetet,
eller misslyckade äktenskap, eller kändisskapets allehanda vedermödor, tack, jag existerar i ett kulturellt vakuum, jag läser böcker från förr, kollar filmer från förr, känner känslor från förr,
jag existerar på en disneyfierad planet som sönderfaller till kommersiell aska, varför finns det typ ingenting längre…?