Samhället står och väger mellan sanning och lögn. Sanningen kan vara rent för jävligt obehaglig och lögnen bekväm och inbjudande.
Sanningen är det enda som håller i det långa loppet men människorna håller krampaktigt fast vid lögnen och illusionen. Det håller så länge det håller och sedan öppnar sig avgrunden. Folk blir plötsligt väldigt ödmjuka när det verkligen krisar, desperat ställer man sig på knä och ber till den Gud som man aldrig har trott på i hopp om ett mirakel. Hjälp mig! Hjälp mig! Hjälp mig! Hur ska man någonsin överhuvudtaget kunna bli medveten om att man blev hjärntvättad redan som ett litet barn av sina föräldrar som även dem blev hjärntvättade redan som små barn? Hur stora katastrofer krävs det för att människor ska vakna och se sanningen? Själv så sitter jag i soffan och försöker kvickna till ganska groggy. Träden talar men det är ingen som lyssnar. Barnen, katterna och hundarna är de som har kommit längst i sin personliga utveckling, medan samhällsmedborgarna irrar omkring i blindo febrilt sökande efter nästa kick, nästa shoppingrunda, nästa medelmåttiga TV-serie och nästa meningslösa kärleksrelation. Vad som helst bara inte det inre mörkret, den inre förödande skrikande tomheten, bara inte sitta ensam med sig själv i soffan i ett tyst rum och lyssna och skåda inåt. Jag fylls av en stark vrede och ett hat över ondskans, mörkrets och lögnens krafter som härjar i världen. Hur folk helt frivilligt stänger ned sin kärlek och sanning för att passa in i ett samhälle som gräver sin egen grav. Världen skulle kunna vara en kärleksgemenskap, varför är den inte det? Att gå in i skogen till sin vän trädet, ett av ens få riktiga vänner, och kramas länge. Att gå på stan och sjunga gamla svensktoppslåtar och schlagers med ett stort leende mot alla människor. Polisbil ned till akutpsyk och man får efter 5 timmars väntan träffa den förträffliga Överläkare Ann Ahl som mycket sexig i svart lack undrar hur det står till med ens obefintliga sexliv. Tvångsvård i tre månader. Avdelningen är en grav som man måste se till att uppstå ur. Sjukhusprästen är salongsberusad och berättar om när han kom ut som bög. Sjuksköterskan är så konstant stressad att går in i väggen. Hela samhället bär på en stark längtan efter någonting helt annat, ett enkelt och fridfullt liv fyllt av kärlek och glädje. Rysslands robotar som dödar helt oskyldiga civila. Vladimir Putins djupfrysta psyke och själ. Den oöverträffade empatin och sammanhållningen hos det ukrainska folket.
Världen står och väger mellan sanning och lögn, ljus och mörker, gott och ont. Hur bär man sig åt för att vakna, jag känner mig alldeles groggy? Hur ska jag kunna göra något friskt och konstruktivt av vreden och hatet? Hur ska jag kunna resa mig och vara en god människa?
Jag ser skenheliga människor som jobbar för fienden. Jag ser ett mörker som väller in. Jag ser ett starkt ljus hos goda människor som vägrar att ge upp.