Du skickade honom till mig, jag förstår det nu. Han är så lik dig men ändå inte. Du vill att jag ska vara lycklig. Jag minns att du sa det en gång. Med ömhet i rösten men ändå lite sorg i ögonen. Varför förstod jag inte då. För jag var ju så lycklig. Med dig. Vi var lyckliga. Jag ser ut i mörkret. Ut mot skogen där du älskade att vara. Tillsammans med mig. Var är du nu? Är du lycklig? Jag förstår varför du skickade honom till mig. Men jag saknar dig.