Jag minns när du och jag far
Var på baksidan och kollade upp i skyn
Jag minns hur blå den var
Och hur vi pekade på molnen
Dom var fluffiga och svävade
Vi kikade efter dess olika former

Jag minns en gång på vägen hem
Från mormor och morfar
Jag var ung då och fattade inte
Men påvägen hem stannade mor bilen
Hon grät tårar och jag förstod inte varför
Jag fick trösta henne och säga att det kommer lösa sig
Jag visste inte då vad saker handlade om
Men jag minns att det blev bättre
Och att du valde att fortsätta åka hemåt

Jag minns när min far och jag satt uppe länge
Vi eldade lite skräp och bara satt och pratade
Mörkret hade lagt sig runt oss och du berättade
Historier ifrån ditt förflutna
Jag har alltid älskat att lyssna på hur livet var för
Du berättar berättelserna grymt bra
Och jag förundras över hur mycket du gått igenom
Kommer jag en dag sitta och prata med mina barn
Precis likadant som du pratade med mig

Jag minns en gång
Det var midsommar och jag var ung
Ni var ett par, far och mor
Jag minns hur vi firade hos min farbror
Jag minns hur alla ungarna lekte oskyldigt
Medan dom vuxna satt och drack
Men jag tänkte inte på det då
Vi hade alldeles för skoj
Men jag minns när vi skulle åka hem genom skogen
Jag minns hur ni var fulla och körde
Visst det gick inte snabbt
Men det var vingligt men jag var ung
Tänkte inte så mycket då

Jag minns när far och mor skulle fira min födelsedag
Ni var så snälla och gjorde en hinderbana
Åt mig och mina kamrater som var bjudna
Men jag minns sorgligt nog
Att det endast dök upp två på kalaset
Jag var ett sommarbarn
Inga verkade ha tiden att gå på mitt kalas
Och ni som hade fixat så snällt åt mig
Det var en rolig hinderbana

Jag minns senare samma midsommar
Jag minns när vi kommit hem
Jag hade lagt mig i min säng och ni i eran
Ni hade rummet bredvid mig
Jag minns hur mor spydde
Jag kunde höra det
Förstod inte då riktigt varför
Men minns att det luktade äckligt sen

Jag minns när ni bråkade
Jag förstår aldrig så vem som gjorde fel och vem rätt
Jag visste inte vad som hände eller pågick
Men jag minns hur mor kommer till min säng
Och lägger sig gråtandes bredvid mig
Jag minns inte om far satt där nere vid bordet
Och drack sig full på alkohol
Jag var ju bara barnet

Jag minns dagen jag hade namnsdag
Hur jag hade varit i skolan och var lycklig
Jag minns hur jag skulle berätta för er
Att idag var det min namnsdag
Och när jag öppnade dörren in satt ni i köket
Far och mor, mor grät
Ni förklarade för mig att far råkat köra över hunden
Jag vet att hunden var gammal
Och far ska veta att jag förstår att det inte var hans fel
Men på något sätt hade hunden gått framför
Det stora traktordäcket där far inget såg
Det fanns inget att göra åt saken
Där sprack den dagen

Jag minns hur jag hade en svart katt
Jag kallade han för sotis
Hade haft han sen kattunge
Jag minns hur vi en dag var på väg hem
Då far fick ett samtal
Min katt hade blivit ihjäl biten
Utav min farbrors rottweiler
Samma rottweiler som efter några år
Skulle ärra mig för livet

Jag minns hur bror och jag var på väg ner
För att hälsa på mina kusiner
Vi gick dit, hundarna satt ute vid ett staket
Dom skällde massor och vi var såklart rädda
När bror och jag står vid dörren
Han knackar på medan dom skäller
Så plötsligt kommer ena hunden flygandes emot oss
En fullvuxen rottweiler
Bror lyckades få upp dörren och vi slängde oss in
Men det var försent
Jag lade mig på golvet visste inte vad som skett
Såg bara att jag hade ett litet sår på armen
Där en tand hade sjunkit in
Men sen kom min farbror och vände på armen
Det jag först inte såg
Var en djup skåra in i köttet
Muskeln hade blivit repad och jag hamna i chock
In till kss och fick sy
Har ett stort ärr än idag

Jag minns så mycket, men just ju ville jag bara skriva ner detta. Det kändes rätt för stunden.