Den reflekterar inte dagens trender,
den vers jag bygger i min poesi.
Jag tar kritik med stoisk apati.
Till ungdomen jag andra kinden vänder.

Av forntids verskonst är min dikt ett eko,
jag själv en spegling av en gången tid.
Det kommer inte mig så mycket vid.
Jag skriver som jag är och ganska reko.

En cirkels början är ju också änden.
Det gamla dikten skall återuppstå
och bli modern igen, den nya trenden.

Det blir naturligt för de unga då,
när dikten står i återvändargränden
att åter gammal verskonst hitta på!