färdriktning

vidare
vidare efter E4:ans gördel
ungdomsmil
kärleksmil
saknadsmil
dödsmil
vidare
vidare mot livets gevärsmynning
huvudvärk
kroppsvärk
själsvärk
min tidsålder lagrad i hjärnans asfalt
färd mot det stoftlösa

Fri vers av Anya
Läst 139 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2023-09-27 13:25

Skriv ut
Spara som PDF

Sparvögat Så väl tecknar du livets stig ~ dess början, dess slut ~ Smärtan och kärleken på vägen… Tack för dina ord som ständigt väcker djupa tankar! 2023-10-02

till E Det här är bra. Elegant mixade ord i ett livs resa vidare mot bra och mindre bra upplevelser. Till slut återstår aska. 2023-09-29

Susen En resa i livets upplevelser och sökandet efter acceptans. Välskriven med bra liknelser 2023-09-29

Max Poisé Det jag oftast tyckt om är din omättliga blandning av humor och allvar med en stänk av tragedi och harmoni. Att skriva på det sättet är talangfullt och kräver sin författare. 2023-09-29

Eva Langrath En text som tar mig från E 4:an till livet resa där vi alla en gång ska bli stoftlösa. 2023-09-28

Mow Dean Jag läser. Och läser igen. Det ryms så många bilder, och du väcker så många känslor med dina ord. Jag ser ett liv, olika skeden och händelser, som rusar fram längs vägen. En mollstämd känsla. Jag tycker om det här väldigt mycket. 2023-09-27

Marita Ohlquist Väl förmedlat om olika upplevelser på livets resa som slutligen kommer att stanna vid ändhållplatsen där vi, förhoppningsvis, på något sätt kommer att förenas med dem som redan är där. 2023-09-27

Emanuel Sigridsson En text som håller i en märklig nivellering. Jag tänker att i min läsning beror det på att texten vänder sig upp och ner i och med "stoftlösa". Från det dramatiska "vidare mot livets gevärsmynning" (påminner om: det är endast tjurfäktaren som lever. Han vet var döden är.) till karma (näst sista raden) och slutligen till det buddistiska intet. Jag tycker om kompositionen i texten hur du sätter ... mil ... värk x flera i detta paradigm. Det skapar en lätthet i det som är ganska klaustrofobiskt. Och det i sig ställer frågan: Hur svårt kan det vara, med tanke på så många som kommit till sitt avslut före oss. 2023-09-27

Ulf Carlsson Metaforen "livets gevärsmynning" leder tanken till att Någon håller i pipan och siktar på vederbörande i "min tidsålder". Livets kroppslighet med sin asfalterade och planlagda sträckning med olika etappmål skall dock nå slutmålets vila i "det stoftlösa". Ordleken med genitiv-s ger dikten en befriande och humoristisk dubbeltydighet. Vid (hög)läsning hör man lika gärna "ungdomssmil", "kärlekssmil", "saknadssmil" och "dödssmil". 2023-09-27