En molndroppe fallit och farit,
blir möjligen del av något nytt.
Aldrig vad den en gång varit,
kommer den något att betytt?

Ett hjärta brister i tystnad,
murarna är allt som är kvar.
Längtan mött med lystnad,
till intet blev dess försvar.

När svalorna vänder i vinden,
en mjuk fjäder faller ner.
Känner på sin färd genom rymden,
hur det är att inte flyga mer.

En sista stråle av livsljus,
när mörkret sänker sig.
Bredvid bädden uti vårt hus,
väntar du då med mig?