Pocroavele" som betyder att täcka marken med frost eller snö.... Bönen som sägs på morgonen är: Festen för Guds moders täckning, även känd som det populära namnet Pocroave, firas av ortodoxa kristna den första dagen 1 oktober. Denna högtid firar minnet av Vår Frus framträdande i stadsdelen Vlaherne (Blachernae) i Konstantinopel på 1000-talet1. Händelsen ägde rum under en gudstjänst i Guds moders kyrka i Vlaherne. Den helige Andreas dåren för Kristus, tillsammans med sin lärjunge, den helige Epiphanius, men även andra troende, deltog i ett mirakel, då han såg Guds moder, tillsammans med Johannes döparen, men också andra helgon och änglar1. Vid den tiden riskerade staden Konstantinopel att bli invaderad. Vår Fru knäböjde mitt i kyrkan och bad. Efter att ha rest sig spred Jungfrun sitt skydd, d.v.s. sin slöja, över folkets huvuden som ett tecken på skydd1. Efter detta mirakel var staden säker från fara1. Mest rena dam älskarinna, av Gud jungfrumodern, som kan göra allt gott, ta emot dessa hedervärda gåvor, som bara tillhör dig från oss dina ovärdiga slavar. Att du är utvald bland alla nationer och du visade dig själv högre än alla himmelska och jordiska varelser.Den helige Andreas dåren för Kristus var av slaviskt ursprung. Han föll som ung slav i krig och köptes av Theognost, en mycket rik man från Konstantinopel, på kejsar Leo den vises tid1. Andrei var en mycket stilig ung man till kropp och själ1. Han underkastade sig en himmelsk syn som hade visat sig för honom i en dröm och tog på sig det fruktansvärda behovet av galenskap för Kristus1. På dagen sprang han genom gatorna som en galning, och hela natten bad han till Gud1. Andrei låtsades vara galen under dagen och bad till Gud hela natten lång1. Han levde ihjäl utan något eget skydd. Han tillbringade sina nätter när han gick på gatorna i den stora staden, nästan tom, och åt bröd bara när någon förbarmade sig över honom och gav det till honom1. Den helige Andreas fick profetians nåd, visdom och urskillning och hjälpte många med sina råd2. Medan han bad i Vlaherne-kyrkan med sin lärjunge Epiphanius, såg han Guds Moder hålla sin mantel över dem som bad och bad om hennes skydd2. Denna upplevelse är grunden för den obefläckade avlelsens högtid2. Efter ett liv i oupphörligt martyrskap, som nästan inte har sin motsvarighet i kyrkans historia, överlät den helige Andreas dåren för Kristus sig åt Herren år 911"Vanen för Kristus" är en sällsynt och exceptionell form av askes inom kristendomen, utövad av några av de mest nitiska kristna troende1. Dessa asketer avsade sig av kärlek till Gud och människor inte bara jordelivets bekvämligheter och gods, utan också alla fördelar med det sociala livet, de närmaste banden av blod och släktskap1. De avsade sig, med full kännedom om orsaken, det som i huvudsak skiljer människan från de andra varelserna på jorden: det vanliga sättet att använda förnuftet1. Genom detta valde de att framstå som galna, men att behålla kontrollen över sina gester och ord, alltid använda med ett specifikt syfte2. Dårskap för Kristus definieras i relation till vad som kallas världens "visdom". Det som verkar vara (kristet) galenskap för det trolösa förnuftet är faktiskt den visdom som Gud har gett människorna genom Jesus Kristus3. Denna form av askes rekommenderas ofta inte av de heliga fäderna och omtvistas i kyrkans tradition3. Icke desto mindre framstår dårar för Kristus underbara som helgon, på grund av deras behov och den höga grad av självuppoffring som de anförtrott sig åt1.1.