Vad gör det när man trillar omkull och slår sig
Man ville ju ändå alltid dö ung liksom
Likt brodern utan moder skojar jag vilt
Skapar kaos vart man än går med varje steg man tar

Det mörka jag döljer inom mig
Det monster jag skapat för att upprätta min fasad
Allt detta finns inom mig i snyggt förvar
Vilket jag endast visar upp för dig baby

Mitt hat borde ha varit större
Emot alla dom som förrådde mig
Slakten borde svept över er
Innan den ens börjat

Mörkt är det i läskigt vatten
Speciellt när man simmar genom det på natten
Kallt och dystert i en skräckens melodi
I det stilla grå och tidsblå
Där lever monster som du ej kan se med blotta ögat
Som endast existerar igenom din fantasi

Ökensandens hårda svep emot min kind
Bryter ner mina arma ben till inget och mer
Jag försvinner med ett vindskast bort i blåstens riktning
Den för mig snabbt söder ut i vinande fart
Tar mig med till varmare breddgrader
Och låter mig smeka värmens glans