Jag mötte en blind man idag
Han frågade varför vi som ser väljer att se mellan fingrarna
allt får gå i grått, vi korsar fingrarna för att kunna sila bort
sånt som är för verkligt för att få en plats i vår verklighet
vi är för märkvärdiga för skavanker och annat plock

Han sa - att när jag som barn nöjde mig med att blunda när vi lekte kurragömma och trodde jag blev osynlig.
Så gör ni med allt det som verkligen är verkligt.
Jag som inte ser, jag går i grått, jag ser i grått men jag känner i verklighet.

Så levande ett par döda ögon kan vara.