Du påstår att du ser mig, du påstår att du hör mig. Du påstår att du förstår mig.

Men gör du verkligen det? Ser du mina tårar och min smärta? Hör du mina tunga andetag och mina hjärtskärande skrik efter förståelse? Förstår du verkligen mig och min inre smärta?

Ärligt? Jag tror inte det, jag tror varken du ser, hör eller förstår. För om du gjorde det skulle det ändra dina tankar om mig. Det skulle få dig att tänka en extra gång innan du dömer mig.

Så påstå aldrig att du ser mig, påstå aldrig att du hör mig! Påstå aldrig att du förstår mig!